För fyra år sen lanserades rekommendationerna från Taskforce on Climate-related Financial Disclosure (TCFD) vilket satte igång en ny inriktning för finansiell redovisning baserad på vetenskapligt grundade mål för hållbarhet i näringsliv och politik. Nu är scenarioanalys och åtaganden för att ligga i linje med klimatmålen en given del av den globala diskussionen om finanssektorns roll för hållbar utveckling.
Men det är fortfarande långt kvar till praktiskt genomförande och ännu längre kvar till dess att hållbarhetsmålen uppfylls.
De senaste tre åren har jag haft förmånen att få arbeta med etableringen av två initiativ som tillkommit för att bidra till denna utveckling: the UN Convened Net-Zero Asset Owners Alliance, som lanserades 2019, och Taskforce on Nature-related Financial Disclosure (TNFD), som lanseras idag, 4 juni 2021.
I min nya roll som WWF:s första chefsekonom vill jag genom analyser och dialog bidra till kunskapsutvecklingen i gränslandet mellan ekonomisk utveckling, finansiella flöden och hållbar utveckling, med utgångspunkt i frågan:
Vad behövs för att göra våra ekonomiska modeller och finansiella flöden till en del av omställningen mot en hållbar framtid?
Här är mina förslag till ledstjärnor som ger hopp men också är avgörande om vi ska lyckas med detta systemskifte:
1. Stabilitet – den gemensamma nämnaren för ekonomi och ekologi. Behovet av stabilitet är gemensamt för ekonomi och ekologi. Men, det är det ekonomin som är beroende av ekologin – inte tvärtom.
2. Allt har en ”impact”. Alla investeringar har en påverkan – positiv eller negativ – på företaget och investeraren, men också på de natursystem som i grunden möjliggör all ekonomisk aktivitet.
3. Analysera portföljer och marknader, inte bara enskilda produkter. En begränsad andel ”grön” finansiering till hållbara aktiviteter kan aldrig kompensera om den dominerande andelen går till ”bruna”, ohållbara aktiviteter.
4. Mål och resultat måste vara absoluta och baserade på vetenskap. Finanssektorns bidrag till hållbarhet måste handla om vad som är tillräckligt i förhållande till naturens förutsättningar.
5. Biologisk mångfald är också en källa till systemrisk. Den dramatiska och långvariga förlusten av biologisk mångfald är en lika allvarlig källa till finansiell risk som klimatförändringarna.
I mina kommande bloggar kommer jag göra fördjupningar om dessa ledstjärnor och andra frågor i skärningspunkten ekonomi, finans och hållbarhet. Jag hoppas på ett spännande utbyte med finansaktörer, lagstiftare, myndigheter, naturvårdsexperter och andra intressenter.
Hör gärna av dig med frågor eller kommentarer – ekonomi är för viktigt för att överlåtas endast åt ekonomer! 😉 Du når mig på magnus.emfel@wwf.se!
