En veterinärs kamp för de sjungande noshörningarna och sjuka elefanterna

Den biologiska mångfalden försvinner drastiskt där regnskogen avverkas. Foto: Åsa Fahlman

 

Borneos täta regnskog ser ut som böljande broccolibuketter ifrån flygplanet. Stora floder vindlar sig fram som blodådror genom regnskogen. Här finns världens högsta tropiska träd. De kan bli upp till 100 meter höga och väga över 80 ton.

 

Det är över 20 år sedan jag flög till Borneo för första gången för att söva orangutanger under veterinärutbildningen. Sedan dess har antalet vilda orangutanger mer än halverats och över 20% av regnskogen har avverkats.

 

Nu jobbar jag på Borneo igen, som viltveterinär på uppdrag genom Världsnaturfonden WWF, för bevarandet av Sumatranoshörningen. Regnskogens grönska står nu i stor kontrast till de utbredda bruna lerområdena där de tropiska träden avverkats. Vägar skär genom landskapet som formats av människors maskiner till kolgruvor, guldgruvor och plantager där palmolja skördas.

 

Kampen för de sista sjungande noshörningarna

 

Jag jobbar tillsammans med indonesiska, malaysiska och andra internationella veterinärer och viltvårdare med att försöka rädda världens sista Sumatranoshörningar från att utrotas. Arbetet leds av den indonesiska regeringen i samarbete med lokala och internationella organisationer.

 

Sumatranoshörningen är hårig och närmare släkt med den utdöda ullhåriga noshörningen, som försvann för över 10 000 år sedan, än med dagens levande arter av noshörning i Afrika och Asien. Den kallas den sjungande noshörningen och dess speciella läten kan höras när den tar gyttjebad i regnskogen.

 

Andatu, den första Sumatranoshörningen som fötts på Sumatra Rhino Sanctuary och hans mamma Ratu, år 2012. Foto: International Rhino Foundation

 

Noshörningar som lever ensamma i krympande regnskogsområden har ingen framtid där avverkning pågår. Deras livsmiljö försvinner, de riskerar fastna i snaror och har ingen partner att para sig med. De behöver fångas och flyttas till skyddade reservat där det finns andra noshörningar. Men har de varit isolerade länge kan deras fortplantningsförmåga vara försämrad och det kan krävas konstgjorda befruktningsmetoder för att honor ska bli dräktiga. Forskning pågår för att utveckla dessa metoder.

 

Vi i veterinärgruppen planerar och utvecklar nya förbättrade metoder för fångst, hantering och flytt av noshörningar. Djurens välfärd är alltid av högsta vikt. Det är viktigt att minimera stressen från det att noshörningen faller ner i en fångstgrop tills den flyttats och lever i reservatet där den förhoppningsvis kan para sig och få ungar.

 

Fältarbetet i regnskogen kan ta flera månader. Det är en tuff miljö att jobba i: varmt, fuktigt och med kraftiga skyfall. Vi bor under uppspända presenningar, tvättar oss i floden och lagar mat över öppen eld. Det är magiskt att väckas på morgonen av gibbonapornas sång i trädtopparna och att somna till en symfoni av insekternas högljudda trumpetanden. Men på avstånd hörs tragiskt nog också ljudet av motorsågar. Och när vi vaknar kan vi se hur noshörningarnas levnadsområde fortsätter att minska, dag för dag. Timme för timme.

 

Vi hoppas att bevarandearbetet för Sumatranoshörning kommer lyckas. Om det inte går så försvinner inte bara en helt unik djurart från vår jord, utan även ett helt släkte (Dicerorhinus).

 

Sjukdomar i avskogningens spår

 

Foto: Åsa Fahlman

Regnskogens artrikedom är unik. Den biologiska mångfalden är en förutsättning för allt liv på jorden, men den minskar nu drastiskt och läget är akut för många arter och ekosystem. Det största problemet är avskogningen och förstörelse av livsmiljöer, och förutom att det leder till att arter dör ut får det också andra konsekvenser.

 

Det pågår en pandemi runt om i världen. Människor blir sjuka av ett nyupptäckt coronavirus (SARS-CoV-2; Severe acute respiratory syndrome coronavirus 2) och många dör i sjukdomen COVID-19 (Coronavirus disease 2019). Viruset fanns troligen först hos fladdermöss, som utan att de själva blev sjuka spred viruset till en mellanvärd av okänd djurart eller direkt till människor.

 

Människan kan smitta djur

Många känner till att vissa smittämnen kan spridas från djur till människor och orsaka sjukdom. Men alla känner inte till att vi människor också kan smitta djur. Zoonoser kallas de sjukdomar som kan spridas mellan djur och människor, åt båda håll. Vissa djurarter har smittats med det nya coronaviruset från människor. Några tigrar och lejon på en djurpark i New York blev sjuka och tillfrisknade, medan tusentals minkar på farmer i Nordamerika och Europa har dött av COVID-19.

 

När vildmarksområden minskar i storlek och städer breder ut sig blir det tätare kontakt mellan vilda djur, tamdjur och människor. Det leder till större risk för smittspridning. Ibland sprids smittan fort och hela världen vet om att det sker. Ibland är sjukdomarna svårare att upptäcka…

 

Världens elefanter hotas av en sjukdom som de kan få av människor. Det rör sig om tuberkulosbakterien (Mycobacterium tuberkulosis) som en tredjedel av världens befolkning bär på. Bakterien kan smitta åt båda håll mellan människa och elefant, och även mellan elefanter. Först upptäcktes att elefanter i djurparker smittats. Några år senare upptäcktes de första fallen hos vilda elefanter i Asien och sedan även i Afrika. Elefanter visar ofta inga sjukdomssymtom på flera år, men kan magra av och långsamt bli allt sämre.

 

Vilda asiatiska elefanter i Minneriya nationalpark på Sri Lanka. Foto: Åsa Fahlman

I ett av mina forskningsprojekt tar vi prover från asiatiska elefantungar på ett rehabiliteringscenter för att kartlägga om de är smittade, innan de kan återintroduceras till det vilda. Vi undersöker också elefanter i djurparker och i det vilda. Då tar vi blodprover och snabelsköljprover från elefanterna när de fått ett lugnande medel så de kan hanteras säkert.

 

Vi kommer också undersöka om personalen som jobbar med elefanterna bär på tuberkulos.

Det här är ett One Health-projekt där vi jobbar tillsammans över yrkesgränserna och studerar sambanden mellan djurhälsa, humanhälsa och miljön. Vi är veterinärer, läkare, mikrobiologer och djurvårdare – alla behövs för att vi ska kunna lära oss mer om helheten och förhindra smittspridning som kan hota både människor och djur i våra ekosystem.

 

Låt motvinden bli till medvind

 

Arbetet med noshörningarna och elefanter är förstås bara två exempel på fältarbete som måste göras på grund av det akuta läge vi befinner oss i. Vi är många som arbetar hårt med att motarbeta effekterna av människors negativa påverkan på naturen, men vi gör det i kraftig motvind.

 

För att på allvar rå på det här måste det arbetas minst lika hårt för att komma till rätta med orsakerna. Krafttag krävs för att stoppa avskogningen och bevara den biologiska mångfalden.

 

Viltveterinär Åsa Fahlman i regnskogen på Borneo. Fotograf: Robin Radcliffe

 

Lämna en kommentar