Universum som vi känner det föddes med the Big Bang för ungefär 13,7 miljarder år sedan. Vårt solsystem och planeten Jorden bildades för cirka 4,5 miljarder år sedan, och knappt en miljard år senare hade livet uppstått här.  

De tidigaste livsformerna var mikroskopiska organismer och från dem har evolutionen format livet på jorden som det ser ut i dag. Längs vägen har mängder med arter uppstått. Mängder med arter har också dött ut – faktiskt de allra flesta. 

Att arter dör ut kan vara en naturlig process, och ibland dör många arter ungefär samtidigt. När 75% av alla arter försvinner under en viss tidsperiod kallas det för massutdöende, och de senaste 540 miljoner åren har det skett fem sådana. 

Dessa massutdöenden orsakades av en kombination av förändringar i klimatet, atmosfären och arternas livsmiljöer och dessutom av både försurning och syrebrist i haven. Det senaste massutdöendet skedde för 65 miljoner år sedan och är det som de flesta av oss känner till – då försvann alla stora dinosaurierna 

Människans tidsålder 

I WWFs Living Planet Report 2020 står det att världens befolkning har fördubblats under bara de senaste 50 åren. Samtidigt har det dessutom skett en explosionsartad ökning av den globala handeln och konsumtionen, samt en snabb urbanisering.

Det här driver på en överexploatering av naturresurser i en takt vi aldrig tidigare sett och det resulterar i en förlust av natur och biologisk mångfald. Detta hotar att tillintetgöra den positiva utveckling vi sett det senaste århundradet av vår egen hälsa och välbefinnande.  

Att vi människor så kraftigt har förändrat jordens ekosystem, klimat och geologi sägs motivera en ny geologisk epok: Antropocen – människans tidsålder. Under de kommande århundraden kommer effekterna av våra aktiviteter – från storstäder till plast i haven – att kunna observeras i berglagren, precis som vi idag kan se bevisen på meteoritnedslag och vulkanutbrott från tidigare epoker. 

Utdöendetakten ökar 

Anledningarna till att arter utrotas nu är framförallt att vi omvandlar skogar, gräsmarker och våtmarker till jordbruksmark. Vi har knappt någon vildmark kvar på planeten! Överexploatering av arterna, det vill säga att vi att vi jagar och fiskar för hårt, är också ett stort hot. Lägg därtill klimatförändringen, invasiva arter och sjukdomar liksom föroreningar så kan man kanske börja förstå varför vi är på väg in i ett sjätte massutdöende. Eller rättare sagt: en massutrotning.  

Den stora skillnaden mot de föregående massutdöendena är att det nu är vi människor som är orsaken. Det är helt nytt att en enskild art riskerar att utrota alla andra. 

Med normal takt för utdöenden skulle 200 arter av ryggradsdjur försvinna var 10.000:e år. Så många har nu försvunnit på bara 100 år.  

Utdöendetakten är alltså ungefär 100 gånger snabbare än normalt – enormt mycket! Och dessutom visar Living Planet Index att populationer av vilda ryggradsdjur i genomsnitt har minskat med ofattbara 68 procent bara mellan 1970 – 2016. Alltså på bara 46 år! 

Tropikerna och sötvatten 

Living Planet Index visar också att det är framförallt i tropikerna de största minskningarna av populationer av vilda ryggradsdjur sker. Alla värst drabbat är Sydamerika, Centralamerika, och Karibien där nedgången av populationer av ryggradsdjuren är hela 94 %.  

Hur har det blivit såhär egentligen? Det är omvandlingen av gräsmarker, savanner, skogar och våtmarker. Men även överexploateringen av arter, klimatförändringar och introduktion av främmande arter är de drivande faktorerna. Framförallt är det fiskar, groddjur och kräldjur som drabbats hårdast i denna region.  

I Sydostasien är det förutom omvandlingen av livsmiljöerna framförallt överexploateringen av arter som är det stora hotet, alltså när vi tömmer skogarna på liv i jakten på kött, smycken, traditionell medicin och för att ha djuren som husdjur. 

Tittar vi närmare på Living Planet Index för sötvatten så ser vi att populationerna av sötvattensarter (av ryggradsdjur) i genomsnitt minskat så mycket som 84 % sedan 1970. Över 2 000 arter av groddjur är idag utrotningshotade och det är den grupp inom ryggradsdjuren som är mest hotad. Enligt Living Planet Index är det sjukdomar som står för det största hotet mot dem.

Utan en mångfald av arter kan vi inte leva 

Förutom ryggradsdjuren har vi också många andra viktiga arter av insekter och växter. Det kan finnas över 5,5, miljoner arter insekter på planeten och de utför viktiga roller i alla ekosystem på land. De pollinerar växter, reglerar skadedjur, bearbetar näringsämnen i jorden och fungerar som mat för andra djur. Dessvärre pågår det en snabb minskning även av insekter, framförallt på grund av sjukdomar, förändrade livsmiljöer och bekämpningsmedel. 

Växter är också viktiga för oss på många sätt. De ger oss ju medicin, mat och byggnadsmaterial till exempel. Nu hotas drygt en femtedel av alla växter av utrotning. I världens regnskogar finns hälften av alla landlevande djur och växtarter. Skogarna är också otroligt viktiga för att lagra koldioxid. Men för att träden ska kunna sprida sig behövs andra arter av insekter, primater, fåglar som pollinerare och fröspridare.  

Vi konsumerar ju även tusentals olika djur- och växtarter som mat. Återigen behövs det andra arter för att få dessa arter vi äter att växa – som pollinatörer för reproduktion av växter och gräsmarker för bete till djur till exempel. Å för att djur och växter bättre ska kunna klara förändringar som varmare klimat eller sjukdomar behöver vi också bevara en bred genetisk variation. Så, om vi inte bevarar den biologiska mångfalden kommer vi inte klara vår matförsörjning. 

Vi vet att naturen, med sin mångfald av djur och växter, är nödvändig för vår existens. Dessutom har vi genom att kopiera naturens briljanta strategier som utvecklats genom evolutionen lyckats hitta många lösningar inom transport, energi och läkemedelsindustrin. 

Nu riskerar vi alltså att utrota 1 miljon arter, varav många vi inte ens hunnit upptäcka.  

Klockan tickar allt snabbare 

Det har tagit många miljoner år av evolution för att utveckla den fantastiska natur och det djurliv vi har idag. Men som vi vet håller vi ju på att förstöra allt detta, och vi har inte miljoner av år på oss att ställa saker till rätta. Det är NU som gäller!  

Klockor i New York och i Berlin räknar ner hur lång tid vi har på oss att ställa om för att vi ska hålla oss under en global temperaturökning på 1,5 grader och därmed försöka minimera klimatförändringarna.
I skrivande stund står klockan på: 7 år, 93 dagar, 17 minuter och 12 sekunder.  

Men för vissa arter, vars livsmiljöer vi nästan helt förstört eller som vi överexploaterar, har vi inte ens lyxen av denna korta tid som klockan visar.  

Nu behöver vi välja om vi vill fortsätta rusa mot det sjätte massutdöendet och därmed också förinta oss själva. Eller vill vi istället ge tillbaka det vi tagit och återigen göra plats för naturen och en mångfald av arter? 

Mångfalden av arter gynnar oss, och som David Attenborough säger: ”tar vi hand om naturen, så tar naturen hand om oss”. 

Se vad klimatklockan står på just nu