Alla som varit i en regnskog vet att där är det riktigt blött… Det är ju liksom definitionen av en regnskog att det i stort sett alltid är fuktigt och regnigt. Och ja det stämmer. Man brukar säga att för att få kallas tropisk regnskog ska det regna minst 2000 mm per år samt att dygnstemperaturen inte går under 20 grader. Så visst är det blött. Det finns dessutom regnskogar med lokalt ännu mer nederbörd, faktiskt uppåt 10-15 000 mm! Som jämförelse kan man nämna Sveriges årliga nederbörd på runt 600 mm per år.

Så med tanke på dessa regnmängder kan det säkert för många vara ganska märkligt att vi i år har nåtts av en kontinuerlig ström av nyheter att regnskogen håller på att brinna upp. Ingen har väl undgått de nästan dagliga rapporteringarna från Brasilien och Amazonas? Dessutom har det varit en strid ström med rapporter ifrån Indonesien och regnskogarna där. Samt även många rapporter om ökande bränder ifrån tropiska Afrika. Dessa rapporteringar och bränder är dock helt sanna och läget har och är på många håll akut – regnskogen håller på sina håll verkligen på att brinna upp!

Så vad är det som egentligen har hänt? Hur kan dessa blöta skogar ens brinna? Skogar som normalt inte brukar brinna. Det finns många och olika förklaringar till detta. En underliggande faktor är dock gemensam för alla regnskogsbränder och det är att den föregåtts av avskogning eller en förödande skoglig degradering – dvs att skogen huggits av människan och glesats ut så att flera ekologiska funktioner har ställts på ända och slutat att fungera.

Mixtrande med ekosystem ger katastrofala konsekvenser

Tittar vi t.ex. närmare på de indonesiska regnskogarna på Borneo så har stora områden konverterats för att man en gång i tiden ville anlägga risodlingar på regnskogsmarken. Den gången togs träden bort och dessutom dikade man ur dessa enorma torvmarker för att överhuvudtaget kunna få torr mark för odling. Detta fungerade dock inte utan det hela resulterade i ett omfattande permanent förstört område. Området är stort, långt över en miljon hektar, eller ungefär som tre-fyra Gotland! Visst försöker man odla lite, men mestadels är detta område idag tämligen kalt och improduktivt med endast lite buskvegetation. Det är denna torvmark som ger upphov till den hemska brandrök som drabbar människor såväl som djur och som sprider sig till omkringliggande områden. Bränderna kan ligga och pyra länge i de djupa torvlagren och är mycket svårsläckta. Naturligt, dvs innan träden togs bort och innan utdikningen, var dessa torvlager konstant blöta så skogsbränder var mycket sällsynta. Ett praktexempel på hur illa det kan bli när man mixtrar för mycket med ett ekosystem. När sedan naturliga väderfenomen som El Ninõ-effekten slår till vissa år blir effekten katastrofal. El Ninõ-effekten är ett fenomen som med oregelbundna intervaller återkommer och gör så att det på vissa håll blir torrare än normalt och på andra ställen blötare. På öar som Borneo och Sumatra medför ett sådant år att det blir torrare än normalt. Dessa fenomen är naturliga och har nog alltid med viss regelbundenhet slagit till mot dessa öar. När skogen dock var intakt gjorde det kanske inte så mycket. I vilket fall inte så mycket att det riskerade att börja brinna. Men nu när torven ligger öppen, och träden som också är fenomenala på att hålla kvar fukt är borta, får elden lätt taget och bränderna blir omfattande och förödande.

Avskogningen gör att bränderna får fäste

Även om torvmarkerna inte är lika framträdande i delar av Amazonas så är det även här avskogningen och förstörelsen av skogen som är grunden till att det är möjligt med fler och ökande bränder. I Amazonasområdet och även andra delar av Sydamerika har man sedan länge haft bränder och september-oktober har ”alltid” varit lite av en brandsäsong. Bönder och brukare bränner av sina fält för att bli av med ogräs och göra marken mer bördig, en ganska vanlig brukningsmetod på många håll i tropikerna. Ibland, om det är torrt, kan elden sprida sig vidare till omkringliggande marker och skogar och ta fart. Men ska det få riktig fart krävs det att regnskogen på något sätt förlorat sin vattenhållande förmåga, annars har helt enkelt elden ingen möjlighet att få riktigt fäste. Och det är detta som har skett i stor omfattning i år. Avskogningssiffrorna för Brasilien har mer än fördubblats jämfört med i fjol och som ett brev på posten har även brandfrekvensen ökat i motsvarande omfattning. Vi ser också i statistiken att de tio platser runt om i brasilianska Amazonas som under året har haft högst uppmätt avskogning också har de flesta antalet bränder. Troligen går det till som så att områden huggs ned eller glesas ut till den grad att skogen blir torrare och mer lättantändlig, kanske även här också påspätt med en ovanligt nederbördsfattig höst. Många tar då chansen att utöka sina boskapsområden eller odlingar och tänder eld på dessa kraftigt degraderade skogsområden. Bränder som i nästa led sprider sig till omkringliggande skogar.

Föreställ dig Dalarna och Värmland i brand

Bränderna i Amazonasområdet är omfattande i år om man jämför med de senaste tio åren. Man beräknar att så mycket som 4,3 miljoner hektar har brunnit eller blivit kraftigt påverkade på något sätt från januari fram till oktober. Det motsvarar ett område ungefär lika stort som Värmland och Dalarna tillsammans. Som jämförelse kan man också tänka på de omfattande skogsbränderna i Sverige 2018 som tillsammans bredde ut sig på ca 25 000 hektar. Jämför man med det så kan man förstå omfattningen av Amazonasbränderna och vilka konsekvenser det har fått på människor, växter och djur.

Men det är avskogningen och förstörelsen av skogen som i de allra flesta fall är grunden till att det brinner. En intressant iakttagelse är också att ett relativt opåverkat område inne i ett för övrigt brinnande landskap, som tex en nationalpark, ofta klarar sig hyfsat bra. Träden håller helt enkelt kvar fukten och ekosystemet har kvar viktiga beståndsdelar. Det här har vi till exempel sett runt den väldiga nationalparken Sebangau på södra Borneo. I år har vi som sagt haft omfattande skogsbränder i detta område, men mestadels runt omkring själva parken– bränder ofta startade av människan genom flit eller slarv, men som sedan tar fart eftersom skogen är så pass förstörd och lättantändlig. Inne i parken, där träden och ekosystemen är bevarade i större utsträckning, får elden inte riktigt fäste.

Därför är det viktigt att bevara regnskogarna

Det här väcker hopp för mig och man inser att bevara och skydda skogar är en viktig pusselbit för att få bukt med bränderna i tropikerna. På något sätt blir det som att ju fler träd vi har i dessa ekosystem desto mindre risk att skogen brinner upp. Kanske lite konstigt tankesätt eftersom det ju i en skogsbrand är själva träden som många gånger är det som brinner. Men ju fler träd som tillsammans kan vakta skogen desto starkare och med större motståndskraft blir de.

Låt oss därför kämpa för att bevara de sista kvarvarande regnskogarna. De är viktiga för stabiliteten, inte bara för sitt egenbevarande utan också för vårt liv och vår hälsa.

Läs mer om WWFs arbete med Amazonas på wwf.se