Att klimatförändringarna påverkar oss på jorden är väl känt. Havsisar och glaciärer smälter och havsnivån stiger, men nu brinner det även i och för Arktis.
Sommaren 2018 gav oss en fingervisning hur det kan se ut i framtiden här i Sverige med extrem värmebölja och brist på vatten som medförde nödslakt av tamboskap och lägre produktion av spannmål, det vill säga mindre mat för oss människor. Klimatforskare förutspår en allt större variation i vädret här i Sverige, med kraftigare skyfall, längre torr- och värmeperioder, mindre kyla och kortare vintrar och en ökning av extremväder. Vi vet att Arktis värms upp mer än två gånger så snabbt som jordens medeltemperaturökning och under senare år har långa torrperioder orsakat stora bränder i detta normalt kalla område.
Juni 2019 var den varmaste månaden som någonsin uppmätts på jorden och Arktis var inget undantag. I norra Sibirien längs Laptevhavets kust låg medeltemperaturen hela 8 grader över det normala enligt ryska meteorologer och hösten 2019 är havet utanför Alaska fortfarande många grader varmare än normalt. Tyvärr, så torkar växterna och lägger grunden för rekordstora bränder runt om i Arktis. Värst drabbat var Alaska och norra Sibirien med över 1 000 bränder, men det brann även på Grönland och flera andra arktiska länder.
Ryssland står i brand
Forskare har länge varnat för fler bränder i Sibiriens skogar. När det brinner bildas det koldioxid och enorma mängder sotflagor och bara under juni till mitten av augusti, släpptes det ut mer än 150 megaton koldioxid i atmosfären som är tre gånger så mycket som Sveriges totala utsläpp. Sotmolnet drev upp mot Arktis och lade sig på snö och is. De svarta flagorna drar till sig solens värme och bidrar till att avsmältningen ökar.
Det finns dubbelt så mycket kol lagrat i permafrosten (tjäle) och tundran i Arktis än den totala mängden kol i atmosfären på jorden. Vi måste se till att permafrosten inte tinar, men skogsbränderna hotar som tur nog endast det översta marklagret att tina bort direkt, men på längre sikt vet vi inte hur bränder påverkar. Innan Sovjetunionens fall fanns det en mycket stor brandberedskap med hundratals flyg, helikoptrar och tusentals specialutbildade brandmän för att släcka landets skogsbränder, men den monterades ned och idag är det endast en spillra som återstår. För att rädda situationen i år och släcka bränderna satte Rysslands president Putin in militären.
Urfolk drabbas hårt
Gwitch´in som lever i inlandet i Alaska och Kanada är ett urfolk som drabbades extra hårt i somras då det brann så pass hårt att det mesta av översta marklagret försvann upp i rök. Vare sig djur eller växter överlevde. Flera av urfolkets samhällen hotades av elden och den kraftiga röken. Gwitch’ins lever främst av fiske och jakt och lokalt är numera vattendrag och jaktmarker totalt förstörda. Exempel är att karibon (ren) nu söker sig till andra marker för att hitta föda och att vissa laxfloder förorenades, vilket innebär att det är svårare att jaga och få mat till vintern. Majoriteten av Gwitch’ins bor långt ifrån vägar med mattransporter – alla transporter sker med båt eller flygtransport. Grovt uppskattat har mer än 9 miljoner hektar skog brunnit upp i Alaska och norra Ryssland under sommaren 2019. Det kan dock vara ett mycket mycket större område. En yta större än hela Götaland är nu kolsvart.
Vi kan vända trenden
Vi diskuterar ofta is- och snösmältning i Arktis, men nu är även bränder ett hot där och i närliggande gränsområden söderut. Många djur har dött, men arterna i Arktis och i barrskogen har ofta en stor utbredning och kan komma tillbaka snabbt. Flera arter är dessutom beroende av tillfälliga bränder för sin överlevnad, exempelvis svedjenäva och hornstekel. När det brinner i Amazonas regnskogar är det något helt annat för där dör arter ut för evigt.
Världens största renhjord på Taimyrhalvön vandrar nu till nya områden för att leta mat och undvika svält då deras föda har försvunnit. Världsnaturfonden ihop med Postkodslotteriet finansierar ett projekt där vildrenarna i området förses med satellitsändare för att ta reda på deras naturliga vandringsvägar och tack vare detta går det nu att följa vart renarna tar vägen.
Vi kan vända trenden och minska effekten av klimatförändringarna. Lösningarna finns, men vi och våra beslutsfattare måste våga ta steget för en bättre framtid och tänka långsiktigt.
Läs mer om Arktis och WWFs arbete på WWF.se
