Det kritiska vägskälet i klimatfrågan

 

FN:s klimatpanel (IPCC) släpper nu rapporten ”Special Report on the Ocean and Cryosphere in a Changing Climate (SROCC)”, om hur klimatförändringarna påverkar haven och kryosfären, alltså miljöer som består av fruset vatten som glaciärer, is, snö och permafrost (tjäle). Rapportens budskap är tydligt: vi måste agera nu, annars kommer den värld vi är vana att leva i förändras för alltid. Men även om budskapet är dystert, blåser det nya vindar. Allmänheten klimatdemonstrerar och trycker på politiker att gå från prat till handling. Det ger hopp!

 

FN har redan publicerat två andra illavarslande rapporter nyligen. IPCC:s ”Special report on Climate Change and Land” visar tydligt vikten av att bromsa klimatförändringarna till 1,5 grader, eftersom konsekvenserna annars blir ödesdigra, och FNs vetenskapliga expertpanel för biologisk mångfald, IPBES, släppte i maj en rapport om det kritiska tillståndet för jordens biologiska mångfald med det skrämmande budskapet: ”En miljon arter riskerar utrotning”.

 

Forskarna är eniga: om inget drastiskt görs för att minska utsläppen av växthusgaser och stoppa artutrotningen riskerar vi mänsklighetens framtid. Vi kommer få minskad matproduktion, sämre tillgång till sötvatten, dränkta kustområden och värmeperioder med extrem hetta och annat extremväder. Listan kan göras mycket längre.

 

Avgörande att permafrosten inte tinar

Förödande bränder observeras allt oftare i exempelvis Amazonas, Indonesien, Ryssland, USA och Arktis. Förutom faran för de livsmiljöer som förstörs och de människor som drabbas, bidrar de till att utsläppen av växthusgaser ökar. Arktis är också extra känsligt då det finns mer kol lagrat i permafrosten, än allt kol i luften. Därför är det avgörande att permafrosten inte tinar. Klimatförändringarna i Arktis sker nu i betydligt högre takt än för tio år sedan.  Vi har redan förlorat 75 procent av mängden havsis i Arktis sedan 1960-talet. I Antarktis upptäckes nyligen ett hål inne i Thwaitesglaciären, som är 300 meter djupt och lika stort som Manhattan. Om den och omliggande glaciärer försvinner ökar havsnivån med 3 meter.

 

En värld vi inte önskar åt våra barn och barnbarn

SROCC-rapporten är klar och tydlig. Vi står inför ett vägval och kan klara av att minska påverkan från klimatförändringarna om vi väljer att agera nu, och inte om 10-20 år. Forskarna är tydliga med att havsnivåhöjningen, avsmältningen av glaciärer, försurningen av haven och extremväderriskerar artutrotning, minskad matproduktion och att ekosystem slås ut. Havsnivåhöjningen riskerar även att världens kustnära städer dränks och driver hundratals miljoner människor från sina hem.

 

Inte nog med det. När haven värms upp hotas korallreven att slås ut till år 2050 och därmed riskerar vi fiskbestånd och mat för hundratals miljoner människor. Skulle detta fortsätta riskerar troligen 1 miljard människor behöva flytta på grund av havsnivåhöjningen. Uppvärmningen kan också medföra svårigheter för det kommersiella fisket då allt fler fiskarter flyttar från varmare vatten mot polerna. Ett exempel är makrillen inom EUs fiskevatten som vandrat längre norrut till Island och Grönland där man nu bedriver ett kommersiellt fiske på makrill – helt otänkbart för tio år sedan.

 

Exploatering av Arktis

I Arktis öppnas ett nytt hav upp när havsisen smälter bort i allt högre takt. Investerare och politiska makthavare har fått upp ögonen för detta geopolitiskt känsliga område där klimatkrisen ses som möjligheter inom sjöfart, fiske, nya gruvor och exploatering av olja och gas. Här finns ett stort behov av regler för att denna ”guldrush” inte ska drabba växter, djur och de urfolk och lokalboende som lever här. Förutom oljeutsläpp kommer mattor med undervattensbuller rulla ut när sjöfarten ökar dramatiskt i Arktis när sommarisen försvinner från havet. En annan risk med sjöfarten är främmande arter som fraktas hit och ”släpps” ut när ballasttankarna renas. Redan nu har krabbor som inplanterades av ryska myndigheter under slutet av 1960-talet, nästan totalt tagit över vattnen i norra Norge och längs ryska arktiska Atlantkusten.

 

Förödande effekter när isen smälter

Valrosshonorna i Stilla Havet kämpar för att deras ungar ska överleva när det inte finns havsis att vila på. När de går iland trampas många ihjäl av artfränder. En halv miljon grönlandssälsungar drunknar och fryser ihjäl varje år då de ramlar ned i det iskalla havet när havsisen bryter upp tidigare på året. Niila Inga, renägare från Laevas sameby sammanfattar klimatförändringarna: ”renarna får svårare att finna föda och överleva när snö- och isförhållandena ändras och vinterregnen skapar isbark på marken som medför att de inte kan lukta sig till och komma åt maten”. Speciellt vilda renar verkar drabbas extra hårt och under de senaste tio åren och minskar i antal. I Taimyr, Ryssland har en stor renflock, gått från 800 000 till 300 000 på relativt kort tid, främst på grund av tjuvjakt, men i Kanada påverkar klimatförändringarna renarna (kariboun), exempelvis Peary´s ren (underart av vanlig ren/karibou) har minskat med 95%.

 

Jorden förlorar sin kryosfär och Arktis är ground zero för planetens klimatkris. Medan resten av världen diskuterar målnivån 1,5 eller 2 grader, är Arktis redan där och riskerar med nuvarande takt hamna på 3-7 grader varmare. SMHI visar att medeltemperaturen för vissa områden i de svenska fjällen redan ökat med tre grader vintertid sedan 1960-talet och extremväder ökar med vinterregn och torrperioder. Arter klarar av en viss variation av väder, men det finns en gräns när arterna tar stryk. Exempel är när lämmelpopulationer kraschar på grund av vinterregn. Låter vi mer snö, havsis och glaciärer smälta i Arktis och Antarktis kommer det betyda massiva förändringar för resten av världen.

 

Vi står vi ett vägskäl

Vi står vid ett vägskäl: vi kan välja en hållbar väg mot en global uppvärmning på max 1,5 grader, eller vår nuvarande, ohållbara mot tre grader. Omedelbara åtgärder måste genomföras nu om vi vill undvika att hundratals miljoner människor måste flytta på grund av havsnivå ökningen. Vi har fortfarande tid att ändra på den nedåtgående kurvan, men tiden håller på att rinna ut.

Kunskapen finns om vad som behöver göras men beslutshavare saknar mod att ta de tuffa beslut som är nödvändiga för att fasa ut fossila bränslen.

 

Trots det dystra budskapet i SROCC-rapporten blåser det nya vindar. Allmänheten klimatdemonstrerar och trycker på politiker att gå från prat till handling. Se bara på den rörelse som Greta Thunberg representerar där miljontals ungdomar kräver att de vuxna agerar för kommande generationers välbefinnande. Det finns hopp där varje person kan dra sitt strå till stacken.

Här ger vi vår syn på vad som behöver göras för att minska klimatpåverkan.

RSS
Facebook
Twitter
LinkedIn

Lämna en kommentar