Geparden – ett artporträtt av den fläckiga jaktleoparden

Gepard, Ol Pejeta. Kenya, Afrika. Foto: Ola Jennersten / WWF-Sweden

Världens snabbaste däggdjur – geparden, också kallad jaktleoparden, är på väg mot sitt sista lopp.

Jordens mest perfekta sprinter är utan tvekan geparden, med en kropp som är anpassad till blixtsnabba angrepp. Bra syn upptäcker bytesdjur, lång elastisk ryggrad överför likt en fjäder kraft till benen. Huvudet med kort nos men med stor näsöppning, ger maximal andning och den har till och med speciella muskelfibrer i bakbenen. Små snabba gräsätare som antiloper, gaseller, harar och vårtsvin står på menyn. Kroppen är dock inte skapad för strid med andra rovdjur, så efter många lyckade jakter är det andra som tar över födan, till exempel hyenor och lejon. Men problemen är större än så. Deras livsutrymme, savannerna, minskar i storlek och många geparder blir skjutna efter konflikter med djurägande bönder. Dess ungar blir husdjur och pälsen souvenirer i rika hem.

 

Amerikanskt ursprung

Man tror att geparden utvecklades i Nordamerika för många miljoner år sedan. Flera genetiska studier har visat att gepardens närmaste släktingar är nordamerikanska arter, nämligen puma och jaguarundi. Men för ungefär 100 000 år sedan upplevde den nordamerikanska kontinenten ett flertal istider. Det blev därför svåra tider för geparderna och många individer lämnade då Nordamerika. De vandrade över Berings sund in i Asien och fortsatte sedan ner i Afrika. Långa avstånd och en livsstil som enstöring gjorde att många geparder inte fann någon partner. Det blev sannolikt bara ett fåtal som fick möjlighet att bidra till framtidens genpool och kanske var många av dem som fick ungar med nära släktingar, med inavel som resultat.

 

Besoarantilop, Indien. Foto. Ola Jennersten

Flaskhalsar

Geparder är kända för sin smala genetiska variation. Ofta är detta bevis för att populationen har genomgått perioder där arten varit på väg att bli utrotad. När antalet sedan ökade är det bara ett fåtal individer som utgör den genetiska basen. Just vandringen från Nordamerika var förmodligen en sådan flaskhals.

 

Den andra flaskhalsen tros vara daterad för ungefär 12 000 år sedan och sammanfalla med att geparden och många andra däggdjur helt försvann från Nordamerika när senaste istiden drog sig tillbaka. Troligen har så mycket som 99 % av dess ursprungliga genetiska variation försvunnit under dessa genetiska flaskhalsar.

 

Asiatisk återvändsgränd

Geparden har tidigare haft en stor utbredning i Asien. Den historiska utbredningen sträckte sig från Medelhavet och Arabiska halvön mot Kaspiska havet och Aralsjön, över Uzbekistan, Turkmenistan, Afghanistan och Pakistan in i Indien. Det var nog i Indien som geparden fick sitt engelska namn ”cheetah” På hindi är nämligen ordet för ”den fläckige” chita. Taxonomiskt placerar forskarna den asiatiska geoparden som egen underart Acinonyx jubatur venaticus.

 

Själv upplevde jag ett av den indiska gepardens vackraste bytesdjur när jag för första gången besökte Indien på 1980-talet. Besoarantilopen eller blackbuck som den kallas i Indien tillhör gruppen av världens snabbaste djur. Sedan dess har jag alltid önskat att få se ett ”race” mellan en gepard och en besoarantilop. Det har funnits många planer på att återinföra gepard i Indien men just nu är nog dessa planer väl gömda i administrationens byrålådor, så jag får nog inte uppleva denna dröm!

 

I dag finns geparden sannolikt bara kvar i Iran av de asiatiska länderna. Undersökningar med kamerafällor fann färre än 40 individer under 2016 och vad är än värre är att bara två av dessa är honor. Under de senaste 15 åren vet man att ungefär 50 geparder har dödats i olika händelser (bilolyckor, dödade av bönder och skjutna vid jakt).

 

Springbock, Namibia. Foto: Ola Jennersten

Gepardens sista strid

Geparden verkar ha lämnat efter sig några av världens snabbaste djur som kan hända har utvecklat extrem hastighet för att kunna undkomma en av sina fiender. I USA finns gaffelbocken eller pronghorn som den är känd på andra sidan. I Indien finns besoarantilopen (eller Blackbock) som förresten också den kämpar mot utrotningens rand och i södra Afrika finns springbock. I alla listor över världens snabbaste landlevande däggdjur brukar dessa tre trona tillsammans med djurvärldens Usain Bolt.

 

Nyligen kunde vi läsa att en studie av geparden visar att det bara finns kvar ca 7 000 individer och att den försvunnit från ca 90 % av dess tidigare utbredningsområde. Än allvarligare är att dessa återstående djur finns uppsplittrade i ungefär 29 olika undergrupper. På ett större geografiskt plan finns det idag geparder i södra Afrika. Cirka 4 200 finns i Angola, Botswana, Mocambique, Namibia, Sydafrika och Zambia., I östra Afrika återstår omkring 1 960 i framförallt Kenya och Tanzania. Västra, centrala och norra Afrika har cirka 440 stycken i Centralafrikanska Republiken, Chad och Algeriet. Och i Iran återstår alltså ca 40 – 80 individer.

 

Arten gepard har genom årtusenden förflyttat sig från Nordamerika till Asien och Afrikas savanner. Den har klarat av glaciärer och smal genetisk variation. Idag kämpar den kanske sitt sista lopp och då är det dess egen överlevnad som är på spel.

 

Källor:
IUCN redlist, National Geographic Society, forskningsrapporter

 

Lämna en kommentar