”Det är ingen idé att vi gör något för att rädda arter eller klimat. Vi är för många på jorden men ingen vågar säga sanningen eller vidta drastiska åtgärder för att stoppa befolkningsexplosionen!”
Denna typ av kommentarer dyker upp i svarsfälten när vi på WWF talar om hållbarhet och allas ansvar för jorden. Det är bra. För vi behöver verkligen prata om hur människor och natur hör ihop.
Men hur ligger det till egentligen?
- Pågår en befolkningsexplosion? Ja, och nej. Vi blir fler, men ökningen accelererar inte.
- Är vi för många? Det beror på hur vi lever.
- Bör vi vidta drastiska åtgärder för att bromsa befolkningstillväxten? Ja. Men dessa åtgärder är kanske inte de vi först tänker på.
- Gör WWF någonting i befolkningsfrågan? Ja!
Innan jag utvecklar svaren vidare vill jag sätta diskussionen i perspektiv.
Tänk dig ett bord med fem frukter på. Runt bordet sitter fem personer. En person, vi kan kalla honom Rico, tar fyra frukter och de andra fyra får dela på den sista.
– Jag har tänkt på en sak, säger Rico. Vi är för många runt det här bordet! Maten räcker inte till fem personer.
– Men … om alla åt lika mycket som jag hade det räckt till tjugo personer, svarar en av de andra.
– Jag menar ju att när alla ni andra börjar äta lika mycket som JAG kommer det inte att räcka! Vi är för många.
Det är faktiskt så att en femtedel av jordens befolkning använder fyra femtedelar av naturresurserna. Vi bör alltså tänka noga på hur vi uttrycker oss. Det är lätt att råka tala för mycket om de andra i befolkningsfrågan, och för lite om oss själva. Nu till frågorna!
Pågår en befolkningsexplosion?
Jordens befolkning har ökat oerhört snabbt under de senaste hundra åren: Från 1,8 miljarder till 7,7 miljarder. Den växer fortfarande med 80 miljoner om året och kommer med stor sannolikhet att fortsätta öka under hela 2000-talet. Enligt FN:s prognoser kommer vi att vara mellan 9,6 och 13,2 miljarder år 2100. Det är framför allt Afrika som står för den fortsatta ökningen. Fattigdom och bristande jämställdhet är de viktigaste förklaringarna till detta. Vissa länder i Mellanöstern samt Pakistan och Afghanistan bidrar också till tillväxten.
Trots detta är ord som explosion och acceleration något missvisande eftersom ökningstakten har minskat och fortsätter minska. Det globala genomsnittet för födslar har gått från 4,7 barn per kvinna på 70-talet till 2,5 idag. Minskningen sker i alla världsdelar utom Europa som har haft en försiktig ökning de senaste åren.
Förklaringen till att befolkningen ändå fortsätter att öka är en eftersläpning. Tack vare den utveckling som har skett i många länder har allt fler barn överlevt och kan förväntas leva länge. Det finns alltså väldigt många unga i världen just nu. Den befolkningsökning som sker från och med nu beror främst på att det är så många som ska få barn, inte på att de förväntas föda många barn var. När dagens barn blir gamla förväntas andelen gamla att öka och jordens befolkning att sluta växa, förutsatt att den globala trenden fortsätter och alla länder följer med i utvecklingen.
Är vi för många?
Det är omöjligt att svara på. Vi är tillräckligt många för att akut hota livet på hela vår planet. Samtidigt är vi så få att vi skulle kunna stå och mingla på Gotland. Frågan i sig är kanske onödig – just nu har vi ju den befolkning vi har.
Det viktiga är inte antalet i sig utan det totala tryck vi har på ekosystem och naturresurser. Det bestäms till stor del av vad vi konsumerar och av hur det vi konsumerar produceras. Gandhi hade en poäng i att ”The world has enough for everyone’s need, but not enough for everyone’s greed”.
Sverige har hög konsumtion per capita. Ett svenskt barn motsvarar samma tryck på de globala resurserna som sex indiska barn. Vi är med bland de 15 länderna i världen med störst ekologiskt fotavtryck per person och om alla levde som vi skulle vi behöva fyra jordklot.
”Ja, men det spelar väl ingen roll om vi ändrar oss. Andra kommer ändå öka sitt fotavtryck. Hur kommer det att bli när de ska leva som vi?” Den frågan är inte enkel. Alltfler på jorden får en högre levnadsstandard och det tär på resurserna. Men samtidigt finns det olika vägar att gå. Flera studier visar att det finns goda förutsättningar för jordens resurser att på ett hållbart sätt räcka till alla, exempelvis när det gäller maten. Läs mer här! https://eatforum.org/eat-lancet-commission/.
Nya växande ekonomier kommer inte att gå igenom samma faser som vi har gjort – det blir för dyrt både ekonomiskt och ekologiskt att först bygga ohållbart och sedan ställa om. Alla jordens länder har ansvar för att möjliggöra utveckling för fler och stödja nya vägar framåt.
Bör vi vidta drastiska åtgärder för att bromsa befolkningstillväxten?
Det är viktigt att arbeta för att stabilisera befolkningsmängden, speciellt i länder som fortfarande har höga nativitetstal. En snabb befolkningsökning lokalt är ofta kopplad till mänskligt lidande, tryck på naturen och/eller konflikter. Det är ökad jämställdhet och minskad fattigdom som bidrar till att dämpa ökningen i dessa kontexter. Vi behöver alltså arbeta för att ge alla – oavsett kön – ökad tillgång till preventivmedel, familjeplanering och sexualundervisning som belyser destruktiva normer och betonar att var och en bestämmer över sitt liv och sin kropp. Över 200 miljoner kvinnor saknar tillgång till preventivmedel idag och för många är ämnet tabu. Alltså föder många fler barn än de vill.
Dessutom behövs insatser för förbättrad utbildning, hälsa och försörjningsmöjligheter för alla som lever i fattigdom. När barnadödligheten minskar och människor vågar lita på det går födelsetalen ner snabbt. Många positiva exempel visar på detta. I Bangladesh har födelsetalet gått ner från 7 till 2 barn per kvinna sedan 1970. Vi är alltså på rätt väg med dagens prioriteringar i biståndspolitiken.
Att främja rättigheter får större effekter än sådant som vid första anblick kan verka mer drastiskt. Påtvingad enbarnspolitik skulle varken ge stor effekt eller vara etiskt försvarbart i de länder som har höga födelsetal idag då de ofta präglas av svaga stater och/eller rättsosäkerhet.
Gör WWF någonting i befolkningsfrågan?
WWF arbetar med både människors rättigheter och naturvård samt för att minska vårt klimatmässiga fotavtryck. Dessa saker går hand i hand. Man måste påverka människors attityder och beteenden för att skydda och minska trycket på naturen. På samma sätt har människorättsorganisationer i ökande grad börjat arbeta även med miljöfrågor, för att kunna nå sina mål. Frågorna är sammanlänkade och resultaten befruktar varandra.
Eftersom vi arbetar med fattigdomsbekämpning och jämställdhet inom vårt naturvårdsarbete, bidrar vi till att stabilisera befolkningssituationen. Vi stärker kvinnors egenmakt på olika sätt, till exempel genom stöd till effektivt jordbruk, försörjning och alfabetisering. Vi bidrar även till att män och kvinnor får utbildning i sexuella rättigheter, hälsa och familjeplanering.
Jag tror att det går bäst att kämpa för jorden om man väljer att se mänskligheten mer som en resurs än som en belastning. Låt oss se möjligheterna i en stor och utbildad ungdomsgeneration. Vi ska rädda jorden med dem, inte från dem.
Källor och vidare läsning:
Bra och balanserat inlägg i en svår fråga.
Bra inlägg. Utbildning och jämställdhet leder till färre födda barn per kvinna. Vår ökande livslängd är starkt bidragande till befolkningsökningen. Utrotning av andra arter står i direkt proportion till befolkningsökning främst genom markexploatering utfiskning och skogsskövling. Frågan är hur många vi kan vara, samtidigt som tillräcklig stora land och havsområden skyddas från exploatering. Hur många hektar per person behövs för ett bra liv?
Det låter som vanligt; en fördummande människokärlek hindrar de flesta från att se verkligheten som den är. Människan är en art som är förödande för allt annat levande. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Förklaringen är människans syn på sig själv; människan ser sig som den förnämsta av alla arter, som herrar över jorden, och som sådana finns allt på jorden till för människan. Allt är människans egendom som ska ”förvaltas”. Det är klart som korvspad att det endast vore gott för livet på jorden om antalet människor minskades kraftigt.
WWF framhäver att det finns för många människor, det skulle behövas ett extra jordklot för att uthålligt få plats med alla och jordklotsbehovet minskar inte. Det borde därför vara en högre prioritet att verka för färre människor. Detta gäller också Sverige eftersom jordklotsbehovet per innevånare är mer än dubbelt så stort för svenskar.
Det finns faktiskt ett ”över” befolkningsprojekt i Sverige som jag tycker WWF kunde utvidga litteraturlistan med https://overpopulation-project.com/
Om jag fyller i under klimatkontot att jag och min familj flyttar in i en etta på 30m2 och sänker temperaturen till under 18 grader, aldrig åker bil, taxi eller flygplan. Aldrig köper något nytt vare sig det gäller konumentprylar eller skor eller kläder. Jag äter aldrig kött eller fisk bara typ hbönor varje dag. Då kommer jag ner till 3.2ton koldioxid per år (1.2 ton per person +2ton för samhällstjänster). Dvs 83% för mycket om man tittar på lägsta nivån 0,7ton som klimatkontot anger. Vad kan jag göra mer ? Flytta ut och bo i tält året runt ? Att sluta köpa allt innebär samtidigt att största delen av befolkningen blir arbetslös. Nja frågan kan inte lösas med annat än kraftig befolkningsminskning. Vi har förutom koldioxid problemet även problem med peak fosfor (gödning som behövs för att hålla upp matproduktionen) och peak mycket annat. Vilket bara kan lösas med kraftig befolkningsminskning.
Det blir ett för jävla trångt mingel om alla ska få plats på Gotland? Även om kineserna stannar hemma skulle vi ändå behöva dela varje kvadratmeter på två. Vidare är dagens 2,5 barn helt galet högt!
Det som står att ”Det viktiga är inte antalet i sig utan det totala tryck vi har på ekosystem och naturresurser. Det bestäms till stor del av vad vi konsumerar och av hur det vi konsumerar produceras.” är ett högst märkligt påstående. Att det viktiga är det totala tryck vi har på ekosystem och naturresurser står klart, men givet att det är ett volymproblem är det naturligtvis den totala volymen som är problemet, det vill säga den totala mängden mänsklig aktivitet. Och hur mycket omställning som än görs kommer folk alltid att behöva äta, andas, klä sig och transportera sig.
Kollar man på när Overshoot day inträffar för olika länder kan man se att vi i Sverige har vår dag redan i april, vilket såklart är fullkomligt ohållbart. Men tittar man på fattigare länder längst ner på listan ser vi att länder som Kyrgistan och Myanmar har sina overshoot days kring jul. Med andra ord lever inte de hållbart heller. Så även om vi alla skulle sänka vår konsumtionsnivå till samma nivå som det land i världen som har minst påverkan av alla, skulle vi fortfarande inte leva hållbart. Hur många fler bevis på att jorden är överbefolkad behövs?
Det är bra att problemet nämns i det här inlägget (även om det bagatelliseras), men det borde stå absolut högst på agendan för varje miljöorganisation värd namnet. Tyvärr ser det inte ut så hos WWF, som till och med i sin egen medlemstidning skriver att de viktigaste livsstilsvalen för miljön är att leva bilfritt, undvika flyg och sluta äta kött, och refererar till ”en studie från Lunds universitet”. Den studie som ligger närmast till hands är den här, som kommer fram till att det att skaffa ett barn mindre väger upp alla de andra livsstilsvalen tillsammans: https://www.lu.se/article/de-fyra-livsstilsvalen-som-ar-mest-effektiva-for-att-minska-din-klimatpaverkan
Vi, jordens parasiter, varför jag har svårt att se mänskligheten som en resurs. Mig veterligen så är enda syftet med livet, livet, d.v.s överlevnad, vilket för individen innebär att kopiera/fortplanta sig. Vi har undanröjt alla hot för vår överlevnad förutom oss själva så varför utsätta oss för risken att bli fler och alltid behöva förlita oss på samarbete och resursmarginaler. Dags att diskutera hur många som behöver leva samtidigt för att garantera lång överlevnad och minska vårt fotavtryck, skapa resursmarginaler samt ge plats för andra arters överlevnad. Varför inte införa ett nytt syfte att vi skall bidra till att lidandet minimeras för alla arter. En naiv tanke, vilken kräver en mutation i vår (överlevare’s) arvsmassa, varför som Gandhi’s insåg, girigheten styr framtiden, ”bara för att vi kan” i analogi med storyn om skorpionen (vi) och grodan (jorden).
När det, i vissa länder, finns män med en 4-5 fruar han har en 4-5 barn med (per styck) ser jag en stor risk med befolkningsökningen….