Befolkningsökningen – är vi för många?

”Det är ingen idé att vi gör något för att rädda arter eller klimat. Vi är för många på jorden men ingen vågar säga sanningen eller vidta drastiska åtgärder för att stoppa befolkningsexplosionen!”

 

Denna typ av kommentarer dyker upp i svarsfälten när vi på WWF talar om hållbarhet och allas ansvar för jorden. Det är bra. För vi behöver verkligen prata om hur människor och natur hör ihop.

 

Men hur ligger det till egentligen?

  • Pågår en befolkningsexplosion? Ja, och nej. Vi blir fler, men ökningen accelererar inte.
  • Är vi för många? Det beror på hur vi lever.
  • Bör vi vidta drastiska åtgärder för att bromsa befolkningstillväxten? Ja. Men dessa åtgärder är kanske inte de vi först tänker på.
  • Gör WWF någonting i befolkningsfrågan? Ja!

 

Innan jag utvecklar svaren vidare vill jag sätta diskussionen i perspektiv.

Foto: Germund Sellgren

Tänk dig ett bord med fem frukter på. Runt bordet sitter fem personer. En person, vi kan kalla honom Rico, tar fyra frukter och de andra fyra får dela på den sista.
–      Jag har tänkt på en sak, säger Rico. Vi är för många runt det här bordet! Maten räcker inte till fem personer.
–      Men … om alla åt lika mycket som jag hade det räckt till tjugo personer, svarar en av de andra.
–      Jag menar ju att när alla ni andra börjar äta lika mycket som JAG kommer det inte att räcka! Vi är för många.

 

Det är faktiskt så att en femtedel av jordens befolkning använder fyra femtedelar av naturresurserna. Vi bör alltså tänka noga på hur vi uttrycker oss. Det är lätt att råka tala för mycket om de andra i befolkningsfrågan, och för lite om oss själva. Nu till frågorna!

 

Pågår en befolkningsexplosion?

 

Jordens befolkning har ökat oerhört snabbt under de senaste hundra åren: Från 1,8 miljarder till 7,7 miljarder. Den växer fortfarande med 80 miljoner om året och kommer med stor sannolikhet att fortsätta öka under hela 2000-talet. Enligt FN:s prognoser kommer vi att vara mellan 9,6 och 13,2 miljarder år 2100.  Det är framför allt Afrika som står för den fortsatta ökningen. Fattigdom och bristande jämställdhet är de viktigaste förklaringarna till detta. Vissa länder i Mellanöstern samt Pakistan och Afghanistan bidrar också till tillväxten.

 

Trots detta är ord som explosion och acceleration något missvisande eftersom ökningstakten har minskat och fortsätter minska. Det globala genomsnittet för födslar har gått från 4,7 barn per kvinna på 70-talet till 2,5 idag. Minskningen sker i alla världsdelar utom Europa som har haft en försiktig ökning de senaste åren.

 

Förklaringen till att befolkningen ändå fortsätter att öka är en eftersläpning. Tack vare den utveckling som har skett i många länder har allt fler barn överlevt och kan förväntas leva länge. Det finns alltså väldigt många unga i världen just nu. Den befolkningsökning som sker från och med nu beror främst på att det är så många som ska få barn, inte på att de förväntas föda många barn var. När dagens barn blir gamla förväntas andelen gamla att öka och jordens befolkning att sluta växa, förutsatt att den globala trenden fortsätter och alla länder följer med i utvecklingen.

 

Är vi för många?

 

Det är omöjligt att svara på. Vi är tillräckligt många för att akut hota livet på hela vår planet. Samtidigt är vi så få att vi skulle kunna stå och mingla på Gotland. Frågan i sig är kanske onödig – just nu har vi ju den befolkning vi har.

 

Det viktiga är inte antalet i sig utan det totala tryck vi har på ekosystem och naturresurser. Det bestäms till stor del av vad vi konsumerar och av hur det vi konsumerar produceras. Gandhi hade en poäng i att ”The world has enough for everyone’s need, but not enough for everyone’s greed”.

 

Sverige har hög konsumtion per capita. Ett svenskt barn motsvarar samma tryck på de globala resurserna som sex indiska barn. Vi är med bland de 15 länderna i världen med störst ekologiskt fotavtryck per person och om alla levde som vi skulle vi behöva fyra jordklot.

Läs mer om detta här

 

”Ja, men det spelar väl ingen roll om vi ändrar oss. Andra kommer ändå öka sitt fotavtryck. Hur kommer det att bli när de ska leva som vi?” Den frågan är inte enkel. Alltfler på jorden får en högre levnadsstandard och det tär på resurserna. Men samtidigt finns det olika vägar att gå. Flera studier visar att det finns goda förutsättningar för jordens resurser att på ett hållbart sätt räcka till alla, exempelvis när det gäller maten. Läs mer här! https://eatforum.org/eat-lancet-commission/.

 

Nya växande ekonomier kommer inte att gå igenom samma faser som vi har gjort – det blir för dyrt både ekonomiskt och ekologiskt att först bygga ohållbart och sedan ställa om. Alla jordens länder har ansvar för att möjliggöra utveckling för fler och stödja nya vägar framåt.

 

Bör vi vidta drastiska åtgärder för att bromsa befolkningstillväxten?

 

Foto: Germund Sellgren

Det är viktigt att arbeta för att stabilisera befolkningsmängden, speciellt i länder som fortfarande har höga nativitetstal. En snabb befolkningsökning lokalt är ofta kopplad till mänskligt lidande, tryck på naturen och/eller konflikter. Det är ökad jämställdhet och minskad fattigdom som bidrar till att dämpa ökningen i dessa kontexter. Vi behöver alltså arbeta för att ge alla – oavsett kön – ökad tillgång till preventivmedel, familjeplanering och sexualundervisning som belyser destruktiva normer och betonar att var och en bestämmer över sitt liv och sin kropp. Över 200 miljoner kvinnor saknar tillgång till preventivmedel idag och för många är ämnet tabu. Alltså föder många fler barn än de vill.

 

Dessutom behövs insatser för förbättrad utbildning, hälsa och försörjningsmöjligheter för alla som lever i fattigdom. När barnadödligheten minskar och människor vågar lita på det går födelsetalen ner snabbt. Många positiva exempel visar på detta. I Bangladesh har födelsetalet gått ner från 7 till 2 barn per kvinna sedan 1970. Vi är alltså på rätt väg med dagens prioriteringar i biståndspolitiken.

 

Att främja rättigheter får större effekter än sådant som vid första anblick kan verka mer drastiskt. Påtvingad enbarnspolitik skulle varken ge stor effekt eller vara etiskt försvarbart i de länder som har höga födelsetal idag då de ofta präglas av svaga stater och/eller rättsosäkerhet.

 

Gör WWF någonting i befolkningsfrågan?

 

En kvinna i en by i Kamerun där WWF arbetar med Education for Sustainable Development. Foto: Germund Sellgren

WWF arbetar med både människors rättigheter och naturvård samt för att minska vårt klimatmässiga fotavtryck. Dessa saker går hand i hand. Man måste påverka människors attityder och beteenden för att skydda och minska trycket på naturen. På samma sätt har människorättsorganisationer i ökande grad börjat arbeta även med miljöfrågor, för att kunna nå sina mål. Frågorna är sammanlänkade och resultaten befruktar varandra.

 

Eftersom vi arbetar med fattigdomsbekämpning och jämställdhet inom vårt naturvårdsarbete, bidrar vi till att stabilisera befolkningssituationen. Vi stärker kvinnors egenmakt på olika sätt, till exempel genom stöd till effektivt jordbruk, försörjning och alfabetisering. Vi bidrar även till att män och kvinnor får utbildning i sexuella rättigheter, hälsa och familjeplanering.

Läs mer om vårt arbete här

 

Jag tror att det går bäst att kämpa för jorden om man väljer att se mänskligheten mer som en resurs än som en belastning. Låt oss se möjligheterna i en stor och utbildad ungdomsgeneration. Vi ska rädda jorden med dem, inte från dem.

 

Källor och vidare läsning:

FN-rapport

Rosling om befolkningsökning

RFSU om SRHR

The miracle of Bangladesh

 

 

RSS
Facebook
Google+
https://blogg.wwf.se/2019/03/05/befolkningsokningen-ar-vi-for-manga/
Twitter
LinkedIn

Lämna en kommentar