Europeisk ål en akut hotad art!

Europeisk ål (Anguilla anguilla), Hardanger, Norge. Foto: Erling Svensen / WWF

Akut hotad! Det är situationen för den europeiska ålen eller Anguilla anguilla som är det vetenskapliga namnet. Arten utgör ett enda bestånd utspritt över Europa och Nordafrika och behöver så mycket skydd och stöd den kan få för att öka i antal.

 

Ålen har en spännande livscykel då alla ålar föds i Sargassohavet och sedan under cirka 1-3 års tid tar sig med havsströmmarna till Europas kuster. De små glasålarna som kommer in till den europeiska kusten ska sedan ta sig upp i åar och floder för att växa sig stora under cirka 10-15 år. När de sedan är vuxna blankålar, även kallade silverålar, påbörjar de den långa resan tillbaka till Sargassohavet för att para sig och dö. De har då tillbakabildad magsäck för att kunna leva på sitt lagrade fett.

 

Trots att ålfiske generellt har varit förbjudet i Sverige i över tio år så fortsätter beståndet att minska. Främst beror detta på att EU:s medlemsländer inte genomfört de åtgärder som man kom överens om 2007 för att stärka ålbeståndet: att minska ålfisket och öka möjligheten för ål att komma förbi de vandringshinder som finns, till exempel vattenkraftverk.

 

När ålar passerar vattenkraftverk på väg nedströms simmar de efter botten och det innebär att cirka 30 procent dör i varje kraftverk genom att de kläms eller hackas ihjäl i turbinerna. De behöver egna säkra vattenvägar för uppströms och nedströms vandring.

 

Andra hot mot ålen är klimatförändringar och miljögifter i vatten som lagras i ålens fett.

 

Europeisk ål (Anguilla anguilla). Foto: Rudolf Svenson / WWF

Ålen har tidigare funnits i riklig mängd i alla europeiska länder. Men under lång tid har oreglerat fiske på alla åldersstadier och kraftig utbyggnad av vattenkraft och andra vandringshinder lett till en drastisk minskning av ålen och idag uppskattar forskarna att endast 1-5 procent av beståndet återstår jämfört med 1950-talet.

 

Att ålen av tradition har haft en given plats på svenskarnas matbord, särskilt i Sydsverige där åltraditionen är stark, har lett till en stor efterfrågan. Med det har överfiske och även tjuvfiske tyvärr utvecklats. För att rädda ålen och för att kunna fiska och äta ål även i framtiden måste man nu ta till radikala åtgärder.

 

Tjuvfisket av den akut hotade ålen är tyvärr omfattande i Sverige, något som naturligtvis inte kan accepteras. Ett positivt besked är att Havs- och vattenmyndigheten under 2018 fått tillstånd att övervaka ålfisket med en kameraförsedd drönare som är en mer resurseffektiv kontroll. Hittills under 2018 har man funnit 204 olagliga ålryssjor som tagits i beslag och mer än 200 vuxna ålar har släppts fria på svenska sydkusten enligt myndighetens egen information. Som jämförelse togs 163 olagliga ryssjor i beslag under hela 2017 och ännu färre 2016.

 

Det är bra att kontrollen skärps då det är ett viktigt steg i att rädda ålen. Havs- och vattenmyndigheten är den förvaltande och kontrollerande myndigheten av fisket men har även samarbete med Kustbevakningen då det gäller kontroll och övervakning till havs. WWF hoppas att drönarövervakningen ska minska tjuvfisket.

 

Ålfisketstoppet en flopp

Europeisk ål (Anguilla anguilla). Foto: Annelie Svanström / WWF

Det ålfiskestopp som diskuterades förra året inom EU blev en flopp. Glasålsfisket i södra Europa omfattas inte då det bara gäller ål större än 12 cm och Sverige valde ålfiskestoppet de tre månader då fisket är som minst aktivt, november till och med januari. Valfri förbudsperiod är mellan 1 september 2018 och 31 januari 2019. WWF hoppas nu att kontrollen fortsätter under ålfiskestoppet för att tydligt markera att inget fiske får förekomma.

 

Internationella Havsforskningsrådet, ICES, kommer nu med sina råd om fiskekvoter för ål 2019. Förra årets råd förklarade att försiktighetsansatsen för europeisk ål ska beaktas och att all mänsklig påverkan ska minska eller hållas så nära noll som möjligt. Detta för att gynna åltillväxten och återvandringen av vuxen blankål till Sargasso. Med andra ord bör vi låta ålen vandra fritt och inte hindra den varken genom dammar eller fiske. Trots forskarnas råd fortsätter ålfisket i Sverige och Europa.

 

WWF vill att ålfisket stoppas helt så att vi varken fiskar vuxna ålar eller ålbebisar och att myndigheterna fortsatt stävjar tjuvfisket med bra kontrollmekanismer. Dessutom måste ålen få fria vandringsvägar förbi vattenturbinerna i svenska vattendrag.

 


Hjälp till att sprida budskapet så att vi kan bevara den här unika och fantastiska arten.

Säg nej till ål på tallriken!

 

 

Lämna en kommentar