I år är det 100 år sedan 1918 års äldre vattenlag antogs. Den har under årens lopp uppdaterats och förnyats och nu är det tänkt att den äntligen ska anpassas helt och hållet till moderna miljökrav och i linje med EUs vattendirektiv. Men hur blev egentligen förslaget till en ny lagstiftning för vattenkraften och andra vattenverksamheter som presenterades i fredags?

Att det nu finns ett förslag på införande av en ny modern vattenlagstiftning där våra 2100 vattenkraftverk kommer att prövas, tillsammans med tillhörande finansiering om 10 miljarder för att göra åtgärder, och med den gemensamma avsikten att förbättra situationen i våra vattendrag är ett stort steg framåt på vägen mot en hållbar vattenkraft.

Att vi snarast behöver ställa om hela vårt energisystem till 100 % förnybart råder det inget tvivel om, men vårt utnyttjande av naturens tjänster innebär också att det inte får ske på bekostnad av den biologiska mångfalden. Konsten att hålla två bollar i luften samtidigt har aldrig varit mer viktig än när det gäller vattenkraften. Å ena sidan är vattenkraften förnybar och en väl beprövad teknisk lösning för att reglera ett energisystem, å andra sidan har den stor negativ påverkan på våra sötvattenekosystem.

På global nivå är dessvärre sötvattenslevande arter en av de mest hotade. 4 av 5 individer i våra populationer av sötvattensarter har försvunnit sedan 1970. De främsta anledningarna är en minskning av fritt strömmande vatten samt infrastruktur som hindrar rörligheten upp- och nedströms för alla sötvattenslevande arter.

Vi behöver därför tänka om när det gäller hur vi använder och producerar vår energi. Det är dags att börja överge den gamla sanningen att vattenkraft skulle vara det enda sättet att reglera ett energisystem. Borde inte Sverige med all dess tekniska och innovativa förmåga kunna lösa detta på ett smartare sätt? Sådan teknik är något alla länder har behov av för att ställa om sina energisystem – och vilken global exportsuccé dessa alternativ till vattenkraften skulle kunna bli!

Förslaget slår fast att all vattenkraft ska få moderna och tidsbegränsade tillstånd med tillhörande moderna miljökrav. Det är givetvis en mycket välkommen utveckling. Samtidigt ska vattenkraften värnas. Det riskerar att bli något motsägelsefullt. Många miljöåtgärder kan genomföras utan att vattenkraftsproduktionen eller reglerförmågan påverkas alls. Men för att uppnå de miljömål vi satt så innebär det i vissa fall att det fritt strömmande vattnet behöver användas för naturens behov och inte för elproduktionen eller reglerkraftens behov.

Uppmaningen att fullt ut utnyttja möjligheterna att ställa lägre krav vid prövningar, i kombination med att det slås fast att klassning, föreskrifter och vägledningar ska ändras för att värna vattenkraften, gör att frågan blir hur Sverige ska lyckas nå en högre ekologisk status i våra vattendrag om 20 år när vi vet att vattenkraft försämrar ett sötvattenekosystem? Att det finns en finansieringslösning på plats för att kunna göra åtgärder och dessutom i en prioriterad ordning med hela avrinningsområden i beaktande är mycket bra. Utan pengar och planering – inga åtgärder. Men risken är stor att dessa pengar bokstavligen slängs i sjön om inte det främsta målet är att uppnå en faktisk bättre miljö i våra vattendrag. Våra älvar i norr riskerar att drabbas hårt av ett synsätt som utgörs av ovan nämnda uppmaning till maximalt utnyttjande av undantag. Det reser oundvikligen ett tvivel kring vad lagförslaget egentligen har för avsikt att åstadkomma för att uppnå en hållbar vattenkraft. Lägre krav på vattenkraftens behov av miljöanpassningar hjälper rimligen inte den biologiska mångfalden vi försöker skydda.

Hållbar vattenkraft på riktigt innebär nämligen inte bara en anpassning till EUs ramverk och att all vattenkraft på pappret får moderna miljötillstånd – det innebär åtgärder i verkligheten såsom fria och effektiva vandringsvägar upp och nedströms för alla sötvattenslevande arter, vattenflöden som motsvarar vad naturen behöver, minimitappningar av vatten förbi de hinder som oundvikligen blir kvar, samt ett undvikande av torrlagda fåror. Det innebär dessutom en lägre total energianvändning i samhället samt att aktivt välja andra tekniska lösningar för reglerkraft med mindre negativ påverkan på våra ekosystem än vad vattenkraften kan erbjuda.

Det nya lagförslaget är ett steg i rätt riktning mot en miljövänligare vattenkraft, och miljönytta kommer att uppnås jämfört med dagens situation, men det når inte alls ända fram och tillfället för alla att gå i en tydligare riktning mot en fullt ut miljöanpassad vattenkraft ser ut att ha missats.