GRATTIS på internationella kvinnodagen, jämställdhetskampen! Du har haft ett fantastiskt år. #Metoo-rörelsen har dragit fram och tvingat oss att vakna till och påminnas om att fortsätta kämpa för lika rättigheter, både i Sverige och i världen. I mitt arbete som gender-sakkunnig på WWF funderar jag mycket på vad #metoo-rörelsens lärdomar i synnerhet och jämställhet i allmänhet betyder för oss på WWF. Hur hör jämställdhet och naturvård ihop?

Jag skriver detta från Wiks slott. Det är ett landstingsägt medeltidsslott som är omgivet av snö och tystnad och fullt av människor från Afrika, Sydostasien och Skandinavien som diskuterar och arbetar livligt från morgon till kväll hela veckan. Just nu har vi nämligen kick-off för vårt Sida-finansierade program Leading the Change: Civil Society, Rights and Environment. Våra partner-WWF-kontor kommer i programmet att arbeta för att påverka politiker och för att stärka organisationer och utsatta folkgrupper. Syftet är att människor ska bli bättre på att ta hand om naturen och bruka den på ett hållbart sätt, och att naturresurser ska komma rätt personer till del. Det sista är viktigt inte minst för fattig landsbygdsbefolkning och de etniska minoriteter som bor närmast, och är mest beroende av, stora naturrikedomar och skyddade områden.

Våra diskussioner och erfarenheter visar på att jämställdhet och rättigheter hör nära samman med naturvård, miljö och klimat, och att vi behöver bli bättre på att arbeta utifrån den förståelsen. Kvinnor och män lever under olika villkor och förutsättningar och påverkas därför väldigt olika av miljöproblem och klimatförändringar. Dessutom har kvinnor en viktig roll att spela i naturvårdsarbete och beslutsfattande. I våra samarbetsländer är det ofta kvinnor som arbetar med fiske och jordbruk men det är sällan de som äger marken eller som bestämmer över naturresurserna. De arbetar hårdare men tjänar mindre. De sitter på stor kunskap om sina lokala förhållanden men bjuds inte in till de plattformar där besluten tas.

I vår del av världen talar många forskare om ett mönster där män gör djupare ekologiska fotavtryck genom sina livsval – bilen, biffen, bostaden – medan kvinnor är mer benägna att engagera sig i miljöorganisationer och att göra faktiska livsstilsförändringar. Hur skulle det bli om män lyssnade mer på kvinnor i de styrelser, företagsledningar och maktkorridorer där viktiga strategiska beslut tas?

Nu har jag generaliserat, jag vet. Alla män och alla kvinnor är inte likadana, vi är mycket mer än vårt kön och det finns många som inte vill kategoriseras som vare sig män eller kvinnor. Men allt har sin tid, och att synliggöra strukturer och normer har sin tid. Samhället består ju av strukturer och individer samtidigt. Både väv och trådar, både skog och träd.

Det är viktigt att män deltar i samtalen, för jämställdhet är inte en kvinnofråga. Samtalen kommer att gynna oss alla. Och vår planet.