Efter en sällsynt turbulent utredning så lämnades slutligen Rättslig översyn av skogsvårdslagen, till regeringens bord den 16 oktober, nästan två år efter start och två utredare senare.
En av de heta frågorna är ifall Skogsvårdslagen ska anpassas till Århuskonventionen eller inte. Här kan det vara på sin plats att backa lite och titta närmare på Århuskonventionen och dess syfte. Syftet är i första hand demokratisk, och bygger i grunden på förhållandet mellan medborgarna och deras regeringar, och om myndigheternas skyldigheter och krav på öppenhet. Specifikt så rör det sig om att öka allmänhetens och medborgarnas inflytande i myndigheters hanterande av verksamheter som rör miljön. FN-konventionen trädde i kraft 2001 och har i dag 47 parter som ratificerat den, däribland Sverige och EU.
Konventionen handlar om att allmänheten ska få veta vilka beslut som myndigheter tar, om rätten att bidra med underlag till beslut och om möjligheten för medborgare att överklaga beslut eller en myndighets brist på beslut. På så sätt vill man stärka demokratin i frågor som rör miljön. I svensk lagstiftning regleras Århuskonvention framförallt i Miljöbalken, då de flesta verksamhetsområden som är direkt miljöfarliga eller på annat sätt har stor påverkan på miljön har samlats där. Men det finns ett antal andra lagstiftningar som också berör miljön, och där kopplingen till Århuskonventionen behöver utredas och eventuellt förtydligas
Det är här utredningen om en Rättslig översyn av skogsvårdslagen kommer in. Skogsvårdslagen är en lagstiftning som i sin portalparagraf likställer mål för produktion och miljö. Det vill säga en lag som i sin grund berör miljön. Detta är av central betydelse. Huvuddelen av Århuskonventionen berör framförallt miljöfarlig verksamhet, men det är mycket tydligt att beslut eller underlåtenhet att fatta beslut utifrån all nationell lagstiftning som berör miljön omfattas av rätten att överklaga beslut.
Så vad kom då utredaren fram till egentligen?
I utredningen föreslås att Skogsstyrelsens beslut om tillstånd för avverkning i fjällnära skog och ädellövskog ska gå att överklaga av miljöorganisationer. Detta rör endast en bråkdel av alla de avverkningsanmälningar som Skogsstyrelsen hanterar varje år. Utöver detta föreslår utredaren även att möjligheten att överklaga Skogsstyrelsens förelägganden och förbud. Myndigheten beslutar om föreläggande och förbud när den planerade hänsyn som markägaren redovisat till myndigheten inte är tillräckliga
Däremot har utredningen helt missat att ge förslag kring hur man kan överklaga Skogsstyrelsens brist på beslut. Låt mig förklara varför detta är så centralt. Skogsstyrelsen hanterar över 60 000 avverkningsanmälningar varje år. Det är upp till Skogsstyrelsen att inom sex veckor granska hur bra markägarens miljöhänsyn är planerad och fatta beslut om eventuell åtgärd. Om markägaren inte erhåller något beslut inom dessa 6 veckor är det fritt fram att avverka. I fall med ett område som har höga naturvärden kan myndigheten genom rådgivning eller föreläggande och förbud stärka den planerade miljöhänsynen. För allmänheten/ miljöorganisationerna så är det centrala att fånga upp de fall där Skogsstyrelsen av olika skäl missar att hantera detta. Århuskonventionen ger alltså en demokratisk möjlighet att formellt överklaga brister i myndighetens utövande. Återigen det är alltså myndighetens beslut, eller brist på beslut som WWF menar ska gå att överklaga. Slutsatsen blir att bra myndighetsutövande ger få överklaganden.
Det fina i sammanhanget är att det går att hitta ett sådant förslag i utredningen, väl dolt i ett stycke om alternativa förslag som utredaren sedan avslår som orimliga utan närmare analys. Detta förslag bygger på ett så kallade aktivitetskrav och utan att det blir ofantlig krångligt och med tunga juridiska processer, och som rimmar med Århuskonventionen. Låt oss diskutera det istället!
