De senaste tio åren har intresset för hållbarhet ökat bland investerare och banker, vilket är glädjande. Men vad innebär det när fondbolag och banker säger att de investerar hållbart och hur vet den som äger kapitalet att pengarna bidrar till en utveckling som faktiskt är hållbar?

Begreppet hållbar utveckling är omfattande och används i många olika sammanhang, ofta med varierande innehåll. Men det finns ett antal robusta koncept med tydliga definitioner som vilar på vetenskaplig grund. Den ursprungliga Brundtland-definitionen från 1987 om utveckling i tre dimensioner (social, miljömässig och ekonomisk) har fått sällskap av Stockholm Resillience Centers planetära gränser som anger kritiska nivåer för viktiga ekosystem som allt levande på jorden är beroende av. På liknande sätt mäter WWF hur stor biokapacitet som mänskligheten tar i anspråk sedan 1961 för att tillgodose alla världens länders konsumtion. Den senaste analysen visar att mänsklighetens ekologiska fotavtryck i genomsnitt kräver 1,6 planeter. Men fotavtrycket är inte jämnt fördelat. Om alla konsumerade som Sverige skulle vi behöva 4,2 planeter.

Det är mot denna bakgrund man ska se de initiativ som tagits för att formulera globala mål för hållbarhet och internationella avtal för att nå dem. Sedan 2015 pågår en livlig diskussion om FNs globala Agenda 2030, eller The Sustainable Development Goals (SDG), som innehåller 17 mål för t ex ren energi, rent vatten och levande hav som ska uppnås till 2030. För de 17 SDG-målen har 169 delmål satts upp, av vilka 83% är mer eller mindre baserade på vetenskaplig grund.

År 2015 slöts också Paris-avtalet där 195 länder enades om att till 2050 hejda den globala uppvärmningen ”väl under två grader, och sträva mot en och en halv”. Det s k ”tvågradersmålet” är väl förankrat i den vetenskapliga forskning som FNs klimatpanel IPCC regelbundet sammanställer. Begreppet ”två grader” används numera lika ofta som ”hållbar utveckling” och syftar på det framtidsscenario som FNs klimatpanel IPCC tagit fram där en fortsatt trygg utveckling görs möjlig genom att klimatet stabiliseras. Bortom två grader väntar okontrollerbara klimatförändringar som hotar och skadar infrastruktur, människors hälsa, livsmedelsproduktion mm.

Hållbarhet är alltså till stor del väldefinierade, vetenskapligt baserade mål med tydliga tidplaner för vilka resultat som måste uppnås. Det är också stora mål, för att klara dem krävs åtgärder nu – inte år 2029 – och insatser från många olika aktörer.

Den finansiella sektorn har en huvudroll i arbetet med den globala omställning som pågår för att klara målen. Investerare och banker har i olika utsträckning börjat agera genom ta hänsyn till hållbarhetsfaktorer, s k ESG-integrering (Environmental, Social, Governance). Detta arbete bygger framför allt på att man bedömer ESG-faktorer inför investeringsbeslut och mäter t ex vilket CO2-fotavtryck en fond har haft bakåt i tiden jämfört med genomsnittet på marknaden. Men vilka hållbarhetsresultat ger denna ESG-integrering? Hur mycket bidrar de till att SDG-målen faktiskt nås 2030? Ligger deras investeringar i linje med ”tvågradersmålet” 2050?

Under det senaste året har WWF i tolv länder kartlagt hur väl åttio europeiska kapitalägares aktieinnehav bidrar till klimatmålet som antogs i Paris. Kapitalägare är pensionsfonder, försäkringsbolag, pensionsfonder

och statskontrollerade fonder. I rapporten  European Asset Owners: 2° Alignment and Misalignment of Public Equity Portfolios (svensk sammanfattning finns här) presenteras resultaten, som tagits fram med en modell för tvågradersanalys av finansiella portföljer som utvecklats inom det EU-finansierade projektet Sustainable Energy Investment Metrics (SEIM), och har genomförts i samarbete med 2° Investing Initiative. SEIM-modellen analyserar företags planerade utsläpp och jämför med ett tvågradersscenario från International Energy Agency. Rapporten visar genom en framåtblickande analys av aktieportföljernas investeringar i kolbaserad respektive förnybar energi att många kapitalägares portföljer inte överensstämmer med IEAs tvågradersscenario för år 2020 – om de ens redovisar innehav och klimatrisker. Svenska och nordiska kapitalägare är mer öppna med sina innehav och ligger generellt väl till i jämförelse med scenariot för 2020, men saknar en styrmodell som säkrar att investeringarna minskar det fossila och ökar det förnybara i den takt som krävs för att hålla oss under två grader.

För att styra mot tvågradersmålet bortom 2020 måste kapitalägare sätta mätbara mål både för utfasning av klimatskadliga utsläpp och för uppskalning av förnybar energiproduktion. Och det är bråttom; om inte utsläppen börjat minska senast 2020 – om tre år! – kommer tvågradersmålet bli mycket svårt att nå. Därför bör kapitalägare sätta mål utifrån Paris-avtalet och redovisa för sina kunder hur väl innehaven faktiskt levererar på det klimatforskningen kräver– inte enbart göra historiska tillbakablickar som jämförs med finansmarknadens genomsnittliga klimatpåverkan.

Den här typen av scenarioanalys efterfrågas i de rekommendationer som en internationell expertgrupp med representanter från privata näringslivet och finanssektorn förra veckan lämnade till inför G20-mötet senare denna vecka. Framåtblickande scenarioanalyser kan hjälpa både institutionella kapitalägare och privata sparare att fatta välgrundade beslut om sina placeringar. Med den nya rapporten vill WWF visa sådana analyser kan göras, och efterfrågas, redan idag och bidra till en dialog om vilka åtgärder som krävs för att styra våra kapitalflöden så att de globala målen för hållbar utveckling uppnås.

Kapitalägare måste kunna visa omvärlden att de håller rätt kurs och fart mot framtiden.