Irrawaddy-delfinernas förkämpe – och en tursam flodtur

Teak Seng, chef för WWF Kambodja. Foto: WWF Kambodja

Jag träffar Teak Seng, chef för WWF Kambodja, i den laotiska staden Luang Prabang i slutet av november. Vid mötet deltar WWF-representanter från Mekongregionen och från länder som finansierar projekt i området som omfattar Laos, Thailand, Myanmar, Kambodja och Vietnam.

Som ny kommunikationschef är jag med för att lyssna och lära hur våra projekt drivs i praktiken, hur samarbetet mellan givar- och mottagarländer fungerar och vilka utmaningar som finns. Vid ett av borden under middagen första mötesdagen ska diskussionen handla om floddelfinerna i Kambodja och då jag en vecka senare ska besöka området där delfinerna finns, beslutar jag mig för att lära mig mer om vad det är jag ska få se.

 

Teak berättar om hur det på en 190 km lång sträcka i Mekongfloden återstår 80 vuxna floddelfiner. Till dessa ska läggas ca 10–11 ungar. Antalet delfiner har de senaste året ökat något från att ha varit nere i bara ett femtontal individer när det var som värst. Det var under röda khmerernas tid vid makten på 1970-talet, då man sköt delfinerna för att göra olja av deras fett. Själv hade Teak som 15-åring i uppgift av röda khmererna att döda råttor på risfälten om nätterna, berättar han. Tusen råttor per natt kunde han få ihop. De stora välgödda råttorna blev mat åt befolkningen och genom råttbekämpningen blev det förstås också mer ris kvar på fälten.

 

Idag är han hängiven uppgiften att rädda floddelfinerna och under middagen diskuterar vi bland annat finansieringen av de 72 flodvakter som vaktar floddelfinerna mot t ex tjuvfiske.

 

Irrawaddydelfin I Mekongfloden. Foto: Gerry Ryan / WWF / GreaterMekong

 

Teak berättar hur det illegala fisket är det största hotet mot floddelfinerna. 60–70 procent av allt fiske i floden är illegalt och fångsten går på export till länder som Singapore, Japan och Thailand, där den färska sötvattensfisken betingar höga priser. Tjuvfiskarna sätter ut nät om nätterna och flodvakterna är en förutsättning för att upptäcka och avskräcka. När man började med flodvakterna tog man på ett år upp 24 kilometer illegala nät ur vattnet. Under 2017 har man fram till november fått upp nio kilometer nät, så vakterna har haft effekt. Men det är ett svårt jobb, de måste jobba även på nätterna för att förhindra tjuvfiskarna från att sätta ut näten i skydd av mörkret och man behöver utrustning för att kunna upptäcka nattens illdåd.

 

Teak säger att utan flodvakterna och ”law enforcement” går det inte att rädda delfinerna, Det är näten, där delfinerna fastnar och drunknar, som står för den allra största dödligheten. Men han vill även komma åt de andra hoten mot delfinerna; kvicksilverförgiftning och sjukdomar. Hans arbete har varit tufft under åren och under den period han benämner som ”den stora krisen” gick han till slut direkt till premiärministern för att få stöd sin räddningsaktion.

 

Teak Sengs dröm är att lokalbefolkningens behov av fisk och protein ska tillgodoses samtidigt som man skyddar delfinerna. Han vill bygga upp en ekoturismverksamhet, som förstås måste föregås av noggranna analyser hur mycket delfinerna och regionen tål i form av besökare. Genom ekoturismen skulle lokalbefolkningen få inkomster och därmed en drivkraft att bidra till bevarandet av delfinerna.

 

Lokalbefolkningen sätter eld på illegala nät som tagits upp och gör ett stort bål. Foto: WWF Kambodja

 

Man kan inte missta sig på hans engagemang. Under den årliga World Dolphin Day anordnar WWF i Kambodja aktiviteter, där lokalbefolkningen på olika sätt firar delfinen. Bland annat sätter man eld på alla illegala nät som tagits upp och gör ett stort bål. Invånarna längs floden bidrar också aktivt för att rädda delfinerna. Teak berättar hur de tar tusentals bilder på delfinerna, levande och eventuella döda. Bilderna läggs in i en databas och på så sätt kan WWF ha koll på varenda enskild delfin som alla är kända under ett visst nummer.

 

Nästa gång jag träffar Teak Seng är vi på WWF-kontoret i Phnom Penh, där han berättar om vad vi kommer att få uppleva under vår fältresa. I minibuss reser vi till staden Kratie där vi beger oss ut på en flodtur, tillsammans med våra WWF-kollegor från Kratiekontoret. Och vi har verkligen en enorm tur. Redan vid flodbanken, innan vi stigit ombord på de långsmala båtarna ser vi delfiner i vattnet. De är inte nyfikna som andra delfiner kan vara, men de håller sig ändå i närheten av båtarna under våra timmar på floden. Samtidigt som vi är ute träffar vi också på WWFs research team, som med stora kameror dokumenterar och inventerar delfinerna. Vi sitter helt tysta i båtarna och njuter av lugnet, solnedgången och delfinerna och jag skänker Teak Seng en tacksamhetens tanke.

 

Idag den 23 april kom en rapport från WWF i Mekong. Nu finns det 92 vuxna individer, en ökning med tolv stycken på två år. Jag hoppas att Teak och hans kollegor unnar sig att fira idag, även om nya orosmolnen – dammbyggena i Mekongfloden –  tornat upp sig i horisonten.

 

RSS
Facebook
Google+
http://blogg.wwf.se/2018/04/23/irrawaddy-delfinernas-forkampe-och-en-tursam-flodtur/
Twitter
LinkedIn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *